torsdag 6 juli 2017

Snart hos mig igen

 
Vi hoppas tillbringa mycket tid i vattnet den närmaste tiden!
 
I morgon vid lunchtid när jag har slutat jobba åker jag och hämtar hem mina älsklingar. De var ju i Stockholm förra gången det var mammavecka så jag saknar dem lite extra mycket trots att vi lånade dem lite förra helgen. Men i morgon kommer de hem och då ska de vara hos oss i hela två veckor. Som jag längtar! Sen vet ju jag att vi knappt hinner komma innanför dörren innan någon av oss går i taket och blir sur men sånt är livet. Det ska väl alltid testas lite när man har varit ifrån varandra. Sen är det ju också så att när man har semester så tillbringar man mycket tid med varandra och då slits det alltid lite extra. Jag vet ju det! Men jag längtar ändå efter att få hem mina underbara ungar och att få vara ledig tillsammans med dem.
 
Ikväll är Roy i Göteborg och jobbar. När jag slutar jobba ska jag hämta Dexter, hem och fixa mat, dammsuga, bädda rent åt Tuva och Elliot, tvätta och vattna blommor. Sen ska jag inta ryggläge antingen i sängen eller soffan resten av kvällen. En dag kvar till semester!
 


tisdag 4 juli 2017

Tillval och Gekås

 
Mycket turkost är det hemma hos mig
 
Igår stack vi till Varberg efter jobbet för att titta på lite tillval till köket i radhuset vi ska flytta till. Vi har fått några bänkskivor, handtag och kakel att välja på. Vi ville se dem live innan vi bestämde oss och det kan nog bli väldigt bra tror jag. När vi ändå var i krokarna tog vi en avstickare till Ullared och det stora gula varuhuset innan vi åkte hem. Vi fyllde på förrådet med hygienartiklar och så köpte vi underkläder och strumpor till barnen. Jag kommer aldrig förstå mysteriet med de där strumporna som man köper och köper till barnen och ändå så har de aldrig strumpor! Vart tar de vägen? Det slank även ner en ny ryggsäck till Dexter i vagnen och tre stycken ljusstakar. Turkosa förstås! Haha jag hade ju inga sen innan.
 
Blev alldeles varm i hjärtat igår när en sprudlande glad Tuva ringde och berättade att det hade varit jätteroligt på fotbollsskolan och att tränaren var jätterolig. Det är ett bra betyg för att komma ifrån den lilla damen.
 
Fyra dagars jobb till och sen har vi äntligen semester! Vädret har fortfarande inte visat sig från sin bästa sida men jag hoppas verkligen att det vänder för denna blåst och regn vill vi inte se något av på semestern!
 


fredag 30 juni 2017

Fredag


Har ju blivit tradition med en sån här bild på skolavslutningen
 
Idag kommer de hem efter en som vanligt fantastisk vecka hos världens bästa mormor och morfar. Finns inga ord som kan beskriva hur glad jag är för att de har en mormor och morfar som vill lägga ner hela sin själ i dem. TACK mamma och pappa!
 
Nu får faktiskt solen ta och hitta fram. Känns som rena rama höstvädret här. I helgen är det Tall ship races i Halmstad och då vill vi ha sol. Ikväll ska Roy och jag gå och titta på Europe, snacka om nostalgi. Jag lyssnade mycket på dem när jag var yngre och jag har sett dem innan. De har en gratis spelning i Halmstad ikväll och jag hoppas att det inte spöregnar. Kan nog bli mycket folk och en härlig stämning.
I morgon ska vi gå och titta på alla fina båtar som är på plats. Det kommer även finnas tivoli och en hel del annat roligt att titta på.
 
Önskar Dig en härlig helg!
 
 


onsdag 28 juni 2017

Lite nytt

 
Jag har länge suktat efter de fina ljusstakarna som numera står på vårt soffbord.
Jag har köpt dem från www.anneliesdesign.se som har så mycket fint!
 

Fick snabb och trevlig service när jag beställde ljusstakarna och blev väldigt nöjd när jag packade upp dem igår.
 
Nu är det bara den här veckan och nästa vecka kvar att jobba innan det är dags för semester. Det börjar kännas både i kroppen och huvudet att det är dags för semester snart. Trött är bara förnamnet.
Tuva och Elliot är hos mormor och morfar den här veckan och blir som vanligt bortskämda och har det hur bra som helst. Nästa vecka ska de gå på fotbollsskola fyra förmiddagar. Skönt att veta att de har något att göra när de är ensamma hemma hela dagarna när vi vuxna jobbar.
 


onsdag 21 juni 2017

Flytt


Jag älskar vår lägenhet,
med den öppna planlösningen och ljuset som flödar in så kan man inte göra annat
 
 
Har många gånger tänkt att jag ska göra ett inlägg här men det har liksom inte blivit något. Orden har fastnat mellan hjärnan och tangentbordet. Jag älskar att ha min blogg att titta tillbaka i, se barnens utveckling och även läsa om min egen resa de sista åren. Jag tycker om att sätta ord på mina tankar och känslor. Tyvärr har detta avtagit lite på grund av att jag har fått ta emot en hel del tråkiga kommentarer de sista månaderna. Detta gör att jag känner mig begränsad i vad jag kan skriva och lägga upp här på bloggen. Vi får se vad som händer, kanske kommer lusten tillbaka eller så gör den inte det.
 
Vi har en längre tid letat efter ett större boende så att även Tuva och Elliot som idag sover i klädkammaren ska få ett eget "riktigt" rum. Tyvärr är det inte så lätt att hitta större. Tycker det är konstigt att det byggs så lite stora bostäder i dagens samhälle där det är väldigt vanligt med bonusfamiljer. Hur som helst så har vi fått erbjudande om att hyra ett alldeles nybyggt radhus med fyra sovrum en bit utanför Halmstad. Det ligger mitt emellan stan och Oskarström där Tuva och Elliot tränar, går i skolan och där även deras pappa bor. Detta gör så klart logistiken kring dem mycket lättare. Att huset även har en liten trädgård med stenlagd framsida och ett litet trädäck på baksidan är ett stort plus för oss som har saknat att kunna grilla till exempel. Vi har en alldeles fantastiskt stor balkong idag men det är inte riktigt samma sak. Visst trivs vi i stan med närheten till det mesta och vi älskar vår lägenhet med den öppna planlösningen. Kanske är det därför vi tvekar lite då huset är lika stort i kvadratmeter men uppdelat på två plan och med ett rum till. Detta gör ju så klart att vi inte kommer känna den öppna känslan som vi gör i lägenheten idag. Planlösningen i kök och vardagsrum känns mycket trängre i huset och vi har stort huvudbry hur vi ska få plats med matbord, soffa och tv. Men det är I-landsproblem.
Om nu allt går som det ska och vi inte helt tänker om så kommer vi i december flytta igen. Tuva och Elliot kommer få kortare resa till skolan, de som dessutom efter sommaren kommer få börja åka buss. Dexter kommer byta skola och han kommer se skolan hemifrån, idag måste vi köra honom. Jag tror att vardagen kommer bli mycket smidigare för oss när vi flyttar.
 
Annars har hela våren mestadels bestått av fotboll. Det har varit träningar och matcher i en salig röra. Barnen tycker det är roligt och jag är så stolt över dem. Det är så underbart att se vilken sammanhållning de har i lagen och den kamratskapen de får genom fotbollen är verkligen guld värd.

Barnen har gått på sommarlov och på lördag kör vi upp Tuva och Elliot till Stockholm för deras obligatoriska sommarvecka hos världens bästa mormor och morfar. Roy och jag jobbar i två veckor till efter denna och sen tar vi välbehövlig semester. Vi har inget planerat, vi hoppas på fint väder så att vi kan sola och bada.
 

 
 

onsdag 5 april 2017

Vi tre

 
Vi tre, så mycket KÄRLEK!
 
Som jag skrev innan så har mina fantastiska barn verkligen anpassat sig efter skilsmässan. De accepterar att flytta mellan mig och sin pappa varannan vecka, de accepterar nya bonussyskon och bonusföräldrar utan att tveka en sekund.
 
När vi flyttade in i vår lägenhet bestämde vi att Tuva och Elliot skulle dela rum med Dexter. De fick ett stort rum där de alla får plats. Men vissa faktorer har gjort att vi (jag) kände ganska fort att jag ville att Tuva och Elliot skulle få ett eget rum. Kanske är det mitt ständigt dåliga samvete. Mitt dåliga samvete över att mina barn hemma hos sin pappa har varsitt stort och fint rum, mitt dåliga samvete över att jag har två andra barn boendes hemma hos mig på heltid medans mina egna barn flänger emellan två hem. Min rädsla för att mina barn inte ska känna sig lika hemma hos oss som de andra två gör. Vi letar med ljus och lykta efter en större lägenhet med minst ett rum till så att Tuva och Elliot ska få ett eget rum. De två andra bor ju som sagt på heltid plus att det skiljer åtta år mellan dem så att de ska dela rum är inget alternativ. Men att hitta något större i Halmstad idag verkar tyvärr stört omöjligt. Vi har funderat fram och tillbaka på en lösning och till slut bestämde vi oss för en lösning som jag faktiskt tror är bra trots att det känns lite konstigt. Vi har fått omstrukturera en hel del där hemma för att få plats. Bland annat har en garderob införskaffats till hallen. I helgen skred vi till verket och flyttade runt massor av saker och även Tuva och Elliots våningssäng. De har nu fått ett eget litet krypin i vår klädkammare. De får bara plats med sängen och en hylla där de kan ha lite saker men jag tror att de båda tycker att de har fått det mysigt. De har fortfarande kvar mycket saker i det andra rummet där Dexter numera sover ensam. Nu fick vi också plats med deras gamla stora skrivbord i det rummet så nu kan alla tre barnen sitta och pyssla och rita tillsammans. Nu skämtar vi och skrattar åt att mina barn bor i garderoben.
 
Och på tal om mitt dåliga samvete. Ja jag har dåligt samvete för att mina barn är skilsmässobarn. Jag vet att de inte är de enda och jag vet också att jag och Glenn har valt detta tillsammans. Och som jag har sagt innan så ångrar jag inte på något sätt skilsmässan men jag är ledsen för att vi krossade vår familj. Men nu är det som sagt som det är och Tuva och Elliot är ju fantastiska och gillar läget trots allt. Men jag känner att det är viktigt att bara vi tre får lite tid ibland. Igår efter middagen gick vi tre ut tillsammans och spelade lite fotboll och sen gick vi och satte oss tillsammans en stund på en bänk. Vi skrattade, tramsade och pratade och jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag älskar dessa två mirakel. Det är ju vi tre mot världen!
 
 
 
 
 
 
 



tisdag 28 mars 2017

Bonusfamiljen

 
På SVT går det just nu en serie som heter Bonusfamiljen. Det är en dramaserie som visar en bonusfamiljs olika prövningar och komplikationer.
 
Och det ska gudarna veta att det är inte lätt. Min moster sa till mig en gång för många, många år sen: "träffa aldrig en man som har barn sen ett tidigare förhållande". Idag förstår jag vad hon menar. Jag ångrar ingenting men fy fan på ren svenska vad svårt det är ibland.
 
Dina och mina barn, orättvisor, två barn på heltid, två varannan vecka. Alla ska känna sig lika välkomna, hemma och älskade. Ex som antingen är helt fantastiska och ställer upp eller ex som inte alls finns där förutom när det ska hotas och snackas skit. En replik i ovan nämnda serie fastnade hos mig: Man ska gifta sig med någon som kan bli ett jättebra ex. Jag är så tacksam för att Glenn och jag fortfarande är så bra vänner och att vi båda två vill barnens bästa.

Avundsjuka, rädslor men också så mycket kärlek och skratt. Svidande saknad när barnen inte är hemma, tårar som faller. Viljan att finnas där för sina bonusbarn men utan att ta någon annans plats. Konflikter, att våga sätta gränser för någon annans barn. Olika sätt att uppfostra och hantera det kaos som ibland uppstår. Att våga säga till när man tycker något är fel och att faktiskt också våga lyssna och ta till sig när någon gör det tillbaka. Högtider där man inte är tillsammans. Minnen som man vill men kanske inte vågar berätta om. Känslan av att inte räcka till för alla. Svartsjuka som förstör och komplicerar.  Planering när det gäller de två som bor varannan vecka, att alla ska få vara lika delaktiga i deras liv. Känslan av att missa något viktigt som händer, att inte finnas där.
 
Jag ångrar ingenting, jag har själv valt att ha det så här men jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat tänka mig att det skulle vara så svårt. Att det skulle vara så svårt att vara utan mina älskade barn varannan vecka och att det skulle vara så svårt att bilda en ny familj.
 
Serien Bonusfamiljen har fångat allt detta på ett fantastiskt sätt. Jag vet att det är många som har det som vi och om man bara har viljan och kärleken så går det. Jag är stolt över mina fantastiska barn som utan att blinka har tagit detta så bra. De flyttar mellan mig och sin pappa varannan vecka och jag ser hur jobbigt de precis som jag tycker det är med dessa avsked varje vecka men de gör det utan att gnälla. De har accepterat både nya vuxna och bonussyskon i sina liv rakt av. Jag älskar dem mer än ord kan beskriva och samtidigt som jag alltid skulle vilja ha dem hos mig hela tiden så är jag glad och tacksam för att de har sin pappa. Och jag är lika glad och tacksam för att de har sin bonuspappa som jag vet att de älskar och respekterar.